Den organiserade välfärdsbrottsligheten vet nu hur våra system fungerar och har dessutom infiltrerat myndigheter, organisationer och politiska församlingar. Sverige; med sitt generösa välfärdssystem och sekretesslagar till gagn för den enskilde, är som ett smörgåsbord för ett närmast industriellt utnyttjande av vår gemensamma välfärd.

Välfärdsbedrägerier har ett vitt spektrum och utförs av allt från kriminella klaner, familjer och enskilda individer som nu på ett helt annat sätt än tidigare är insatta i hur man går till väga för att tillskansa sig välfärdsförmåner. Fejkade skilsmässor för att få ytterligare en bostad av socialen och mer bidrag, uppehållstillstånd på oriktiga grunder, LSS-bedrägerier där brukare importeras till Sverige, fusk med samordningsnummer och arbetskraftsinvandring, multipla identiteter, fusk med föreningsbidrag, listan kan göras mycket lång.

Denna situation kommer i motsats till vad det politiska etablissemanget möjligen tror, inte att förbättras genom diverse mer eller mindre fantastiska integrationsåtgärder. Det som istället kommer att ske är att de samhälleliga institutionerna och systemen till slut kommer till en gräns för vad de mäktar med. Även om välfärden för de som har arbete alltjämt fungerar blir det svårare och svårare för de grupper som tidigare kunde förlita sig på samhällets stöd såsom till exempel utförsäkrade, fattigpensionärer och ensamstående att få hjälp. Inom kort kommer vi att stå inför ett vägval; vill vi behålla välfärdsstaten så som vi känner den eller ska vi gå mot en situation där laglydiga och solidariska medborgare mer och mer väljer att förlita sig på egna lösningar? Det sistnämnda kommer att leda till ett ifrågasättande av hela den svenska modellen där man trots ett av väldens högsta skattetryck inte längre kan förlita sig på samhällets försorg när denna behövs. Svenska skatter och ett ”amerikanskt” välfärdssystem är en omöjlig kombination för någon längre tid.

Vad behöver då göras i ett första skede om vi vill behålla den samhällsmodell vi har haft hittills? Förutom att komma till rätta med den bidragsfinansierade migrationen, rättsväsendet och folkbokföringen måste den personliga integriteten vägas mot de systemhotande bedrägerier som nu sker. Nuvarande sekretesslagstiftning gör det mycket svårt för myndigheterna att få en bredare bild av fusket och utbyta information. Sekretessen gör myndigheterna till vattentäta skott gentemot varandra och till och med mot polisen. Socialtjänstlagen stadgar långtgående skydd mot intrång i den personliga integriteten, även då detta gäller utbetalande av generösa bidrag.

Sverige är idag är ett helt annat land än för femtio år sedan. Senaste tjugo åren har två miljoner uppehållstillstånd delats ut. Främst till människor från länder där lojaliteten mot staten är obefintlig och där släkten och klanen alltid kommer i första hand. Lagarna behöver därför ses över och moderniseras utifrån den verklighet vi lever i. Det är med andra ord hög tid att låta myndigheterna i mycket större utsträckning utbyta information, samköra olika register med varandra och med polisen i brottsbekämpande syfte.

Sverigedemokraterna står upp för den personliga integriteten. Men vi står inte upp för bedragare. Skyddet för integriteten skall gälla hederliga människor och inte kriminella som tillskansar sig pengar som rätteligen skulle ha gått till de mest behövande i samhället.

Mikael Strandman, riksdagsledamot SD

Iréne Borgenvik, gruppledare i Lidingö kommunfullmäktige för SD

Det gläder oss att Moderaternas riksdagsledamot Ida Drougge (M) tycks instämma i behovet av en östlig förbindelse samt erkänner den medföljande orättvisan som trängselskatten påtvingar Lidingöborna. Men vi ställer oss frågande till varför Drougge personligen, tillsammans med partikollegor röstade för en höjning av trängselskatten i riskdagen och sa nej till byggandet av förbindelsen både i Stockholms stad och i Lidingö kommun?

Det är orimligt att Lidingöborna i dag blir påtvingade en trängselskatt varje gång de hämtar barnen med bilen vid Ropstens tunnelbanestation – ett val som för många är ofrånkomligt att göra när gångavstånd är långt och avgångarna med lidingöbanan är sparsamma under obekväma tider.

Sverigedemokraterna har länge drivit på frågan om att bygga den östliga förbindelsen. Inte minst för att färdigställa ringleden runt Stockholm, men också för att förbättra vägnätet i regionen genom att korta restiderna för de som pendlar samt öka möjligheterna till utveckling av regionen med bostäder, arbetsplatser och kollektivtrafik. Tyvärr, har Moderaterna i såväl Region Stockholm som Stockholm Stad lagt ner sina röster i rädsla att reta upp miljöpartiet.

Trängselskatten är en straffskatt för alla som saknar förutsättningen att åka kollektivt eller som är beroende av bilen för att få vardagspusslet eller familjelivet att gå ihop. Det är glädjande att Ida Drougge verkar vara positiva till bilåkandet – det välkomnar vi!

Vi beredda att inte bara flytta trängselskatten från Ropstens tunnelbana, utan att även avskaffa den helt. Frågan är om Ida Drougge och Moderaterna är villiga att göra verklighet av sina ord, tillsammans med oss?

Irene Borgenvik (SD)

Gruppledare, Lidingö kommun